Söndag.

Vi har haft en typisk söndag. Vi gick upp alldeles för tidigt, åkte till stugan, slet i lite båtar, rastade lite barn och åt lite soppa, fika och bullar för att sedan åka hem och bada badkar. Mandy har en.. tja, aktiv period nu. Hon är väldigt medveten om sina olika stadier. När hon nu är trött så blir hon helt hyperaktiv och röjer järnet i flera timmar innan hon somnar. Just för detta är jag väldigt glad över att vi har en bra insomningsrutin med välling, tandborstning, lite Dora och sen Lisbeth Salander för mamma i 10 minuter innan hon knoppat in ordentligt. Det är väldigt jobbigt ibland för henne på kvällarna och åtminstone till 19.00 måste man vara vaken. Hon har själv börjat fasa ut hennes middagslurar men det fungerar inte riktigt ännu. Hon behöver sova en timme på dagarna för att orka till 19.30 utan att gråta den sista timmen. Det gör ont i mammahjärtat. Vi har börjat se lite tro... öh, jag menar utvecklingsfas i kombination med syskonsvartsjuka. Det gör ont i mammahjärtat. Häromdagen sa hon till en docka på öppna förskolan med mammaröst: "Det var inte meningen att skrika, förlåt." Undrar hur många gånger jag sagt det?

Vi har ett stundande dop om ett par veckor som ska bli väldigt intressant. Vi fixade stolar, bord och barnstolar idag som får stå och torka i garaget eftersom det är utemöbler. Vi ska ha mottagning i huset är det tänkt. Lite trångt men lite roligt att få visa upp vår älskade kåk. I mitt huvud ordnar jag det mesta, nu har jag två veckor på mig att fixa det praktiskt också. Lite modifieringar för 25+ personer behövs men det ska nog ordna sig.

Nu ska det duschas och sovas. En ny vecka i morgon. Igen.

Om du lämnade mig nu.

jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa
om en främling lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat som jag varit med förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd
ingen känner mig så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igenom du lämnade mig nu

Jag läste precis förra helgens inlägg och blev förfärad. Markus såg fram emot helgen som varit och jag förstörde den. Jag har min värsta period någonsin. Tilde har sin värsta period någonsin. hennes liv är ju visserligen ganska kort men hon har gett oss så många gråa hår. Hon är antagligen i den berömda 3-månadersutvecklingsfasen. Ingenting duger och hon skriker innan allt. Hon skriker innan hon ska äta, innan hon ska sova och hon skriker när man lägger ned henne på golvet och lite när man tar upp henne. Nu är det nästan omöjligt att amma, hon vänder sig bort och är inte intresserad. Det är tur att hon är barn nummer två eftersom man nu vet att det kommer en tid då allt blir lite bättre. Med detta kan man ju säga att det är synd att hon är barn nummer två eftersom hon kräver all uppmärksamhet hela dagen förutom de 20 minutersperioder som hon sover på någon av oss. Max 20 minuter.

Den här helgen skulle Markus fiska och det skulle ske på lördagen istället för på söndagen för söndagen skulle bjuda på regn. Nu blev det inte heller lördagen för jag behövde verkligen hjälp den här helgen. Jag får sova om nätterna, jag är inte trött fysiskt men jag är så trött i huvudet av allt skrikande och gnällande, Mandy är trött i huvudet av allt skrikande och gnällande. Jag har ingen tid för bara henne. Hon ska inte behöva vänta med allt eller sitta själv på pottan alla gånger för att ingen har tid med henne. På lördag ska hon och jag gå på teater, antagligen tillsammans med hälften av Suras småbarnsföräldrar. Hon är så skön, fixar och donar med sina väskor. I morse var hon i köksskåpen och lånade bunke och lite annat för att hon skulle baka en kaka. Hon står med tröja, förkläde, bakmössa, strumpor och en naken stjärt och sjunger om pippi som bakar. "Kliv inte i degen herr Nilsson!" skriker hon argt. Min lilla stora kärlek. Hon är så klok.

Helg.

Vi har haft en bra helg och i eftermiddags så började Markus prata om nästa helg. Redan. Lördagen är min och söndagen är hans. Jag vet inte vad jag ska göra. Han vill fiska. I morgon är det dagis och efter det så ska jag och Tilde gå på en långpromenad. Nu börjar jag skämmas över allt överblivet som hängt kvar efter graviditeten. Rutinen är det enda jag behöver få in, sen gör det ju inte ens ont längre.

Min så kallad joggingtur.

Klockan 18.00 lämnade jag och Milla huset för en sväng runt badhuset, ån och slussarna. Jag började småjogga och höll tempot ganska bra i 20 minuter. Milla hängde på. Tills vi kom till badhuset. Då tyckte Milla att det får vara nog! Hon vände helt sonika och började springa hem. Jag upptäckte inte att hon saknades först men började springa hemåt eftersom folk pekade ditåt då jag ropade. Jodå, visst var hon på väg hem. Jag kopplade henne eftersom jag för ovanlighetens skull hade koppel med mig och sen gick jag i rask takt hem. Jag upptäckte att hon såg ut att vilja fly när jag joggade. Kanske trodde hon att jag var rädd och det var därför jag sprang? Nåväl, Milla får INTE följa med nästa gång jag ska ut. Skrälle!

Herregud.

Efter allt godis, all glass och coca cola igår kväll i glada vänners lag så är jag idag sockerbakis. Jag räddar situationen med att äta lite vitt bröd med marmelad och lite vindruvor. Perfekt.

Idag: kräftskiva med Nehrenheims och Rudgård! *gilla*

Varför?

Dagen har varit okej. Med okej menas att Mandy har varit på sitt älskade dagis och lekt med sin älskade Måns och sin nyfunna bästis Linnéa. Med okej menas att Tilde har sovit 1 timme i sträck två gånger under dagen förutom sina 20 min x 3-4 ggr. En hel timme avslappnad sömn gör att hon sen är en riktigt glad liten sak som snurrar, snurrar och vänder och snurrar! Nu vänder hon sig medvetet från rygg till mage och sen över till rygg igen. Jag trodde ärligt talat inte att bebisar kunde så tidigt, Mandy vände sig från mage till rygg när hon var 5,5 månader för att ta ett exempel :D Jag hoppas verkligen att utvecklingen fortsätter i samma takt för då tror jag att det lilla blåbäret blir en mer nöjd tjej. Jag kan inte förstå hur Markus och jag kan ha skapat ett sådant orosmoln som hon är.

Rubriken handlar om två saker som jag funderat på. Bland annat så vill jag att någon talar om för mig hur två så olika saker som skatt och skatt kan ha samma ord? Vi betalar skatt, det hamnar i statens stora valv och har inget med en skatt som man hittar nedgrävd att göra. Så varför heter de lika?

En annan sak som gör mig förbryllad och förbannad ska jag väl säga, är varför ingen människa gjort bromsar på kundvagnar. Idag hände det som jag fasat för och drömt dagmardrömmar om. Jag kommer ut med två barn från affären. Jag har ett barn i babyskydd i kundvagnen och ett barn går bredvid mig. Det äldre barnet spänns alltid fast först och släpps ut sist ur bilen av förklarliga skäl; barnet är 2,5 år och vild. Kundvagnar får inte plats mellan bilarna så jag måste släppa kundvagnen och gör detta efter jag förvissat mig om att den står ganska still. Jag spänner fast det äldre barnet och detta tar alltså bara 20 sekunder men det räcker för att jag ska se kundvagnen som stått bakom bilen, glida iväg över parkeringen eftersom den lutar. Det är ju vansinne! Jag har gått igenom händelsen gång på gång i huvudet. Jag kan ju inte göra på något annat sätt. Jag sätter inte in babyskyddet först för då har jag istället en 2-åring på parkeringen och den hjärtsnörpen har jag redan haft. Hade det bara varit mat i kundvagnen hade jag inte höjd på ögonbrynen. Kanske hade bilen som kört på kundvagnen blivit bucklig men det rör mig inte i ryggen. Affärerna har ju inget som helst intresse av att ha bromsar på sina kundvagnar, de säljer ju inte mer för det. Det borde dock vara olagligt att ha kundvagnar utan broms.

Markus har jour och är ute och far. Han ska jobba halvdag i morgon sen blir det fiske med Erik. På söndag får han ta storbarnet och hitta på något. Jag ska dega. Punkt.

Nu är det slut.

Nu är det slut på springande i källaren med tvätt. I fredags knökade vi upp maskinerna på andra våningen och igår kväll kopplade Markus in dem. Det blev genast 2 grader varmare på övervåningen när tumlaren går men jag är så nöjd! Det är inte min grej att bete sig som en lägenhetsinnehavare när jag bor i villa. Nej.

I lördags hade IF metall heldag på Parken zoo. Nästan hela släkten Vidman var där plus en utombordare fast en inneboende, Sara. Vi åkte karuseller, åt mängder med pommes frites och såg tigrarna äta. Det var maffigt. Mandy somnade 17.55 i bilen hem och snarkade högt till 06.30. Jag vågar inte säga något högt och tar i trä när jag säger att jag hoppas att det vänt för Tilde. Hon sov nästan hela lördagen i vagnen! Hon tog det i 3 timmarsstötar och ammade mellan. Helt underbart. Det finns en ände i tunneln. Ett liv efter döden. En frihet efter ett fängslande. Hoho.

Tisdag.

Idag har det varit en toppendag. Mandy fick välja vad hon ville göra idag så det blev dagis. Pappan åkte och fiskade och mamman var ute och promenerade i hela 2 timmar. Det är ju inga raska steg man får ta eftersom Milla ska kolla in varenda buske och snår. Vi grillade och badade sen badkar. Jag har rastat av mig ordentligt genom att springa mellan tre av fyra våningar med tvätt, barnprylar, barnvagnar och annat för att försöka komma ifatt den misär som skapades under de sista månader av graviditeten. Nu inser jag hur lite jag orkade och hur tjock jag var. Eller var. Är. Vågen rör sig inte i någon riktning. Det är dags att dra in de stora grabbarna, det stora artilleriet. Minsann!

I morgon ska ordningen vara återställd. Pappan jobbar och mamman och barnen går till öppna förskolan. Vi <3 öppna förskolan!

Förresten så har jag börjat att drunkna i Stieg Larssons andra bok, Flickan som lekte med elden. Den är grymt bra! Man kan väl säga att Stieg Larsson gillar äckligt våld, ingående beskrivningar och gärna om lesbiskt sex :) Men som sagt, en otroligt bra bok.