söndag 25 oktober 2009

Söndag.

Vi har haft en typisk söndag. Vi gick upp alldeles för tidigt, åkte till stugan, slet i lite båtar, rastade lite barn och åt lite soppa, fika och bullar för att sedan åka hem och bada badkar. Mandy har en.. tja, aktiv period nu. Hon är väldigt medveten om sina olika stadier. När hon nu är trött så blir hon helt hyperaktiv och röjer järnet i flera timmar innan hon somnar. Just för detta är jag väldigt glad över att vi har en bra insomningsrutin med välling, tandborstning, lite Dora och sen Lisbeth Salander för mamma i 10 minuter innan hon knoppat in ordentligt. Det är väldigt jobbigt ibland för henne på kvällarna och åtminstone till 19.00 måste man vara vaken. Hon har själv börjat fasa ut hennes middagslurar men det fungerar inte riktigt ännu. Hon behöver sova en timme på dagarna för att orka till 19.30 utan att gråta den sista timmen. Det gör ont i mammahjärtat. Vi har börjat se lite tro... öh, jag menar utvecklingsfas i kombination med syskonsvartsjuka. Det gör ont i mammahjärtat. Häromdagen sa hon till en docka på öppna förskolan med mammaröst: "Det var inte meningen att skrika, förlåt." Undrar hur många gånger jag sagt det?

Vi har ett stundande dop om ett par veckor som ska bli väldigt intressant. Vi fixade stolar, bord och barnstolar idag som får stå och torka i garaget eftersom det är utemöbler. Vi ska ha mottagning i huset är det tänkt. Lite trångt men lite roligt att få visa upp vår älskade kåk. I mitt huvud ordnar jag det mesta, nu har jag två veckor på mig att fixa det praktiskt också. Lite modifieringar för 25+ personer behövs men det ska nog ordna sig.

Nu ska det duschas och sovas. En ny vecka i morgon. Igen.

onsdag 21 oktober 2009

Om du lämnade mig nu.

jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu

jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa
om en främling lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu

jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat som jag varit med förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns

jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd
ingen känner mig så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igenom du lämnade mig nu

måndag 12 oktober 2009

Jag läste precis förra helgens inlägg och blev förfärad. Markus såg fram emot helgen som varit och jag förstörde den. Jag har min värsta period någonsin. Tilde har sin värsta period någonsin. hennes liv är ju visserligen ganska kort men hon har gett oss så många gråa hår. Hon är antagligen i den berömda 3-månadersutvecklingsfasen. Ingenting duger och hon skriker innan allt. Hon skriker innan hon ska äta, innan hon ska sova och hon skriker när man lägger ned henne på golvet och lite när man tar upp henne. Nu är det nästan omöjligt att amma, hon vänder sig bort och är inte intresserad. Det är tur att hon är barn nummer två eftersom man nu vet att det kommer en tid då allt blir lite bättre. Med detta kan man ju säga att det är synd att hon är barn nummer två eftersom hon kräver all uppmärksamhet hela dagen förutom de 20 minutersperioder som hon sover på någon av oss. Max 20 minuter.

Den här helgen skulle Markus fiska och det skulle ske på lördagen istället för på söndagen för söndagen skulle bjuda på regn. Nu blev det inte heller lördagen för jag behövde verkligen hjälp den här helgen. Jag får sova om nätterna, jag är inte trött fysiskt men jag är så trött i huvudet av allt skrikande och gnällande, Mandy är trött i huvudet av allt skrikande och gnällande. Jag har ingen tid för bara henne. Hon ska inte behöva vänta med allt eller sitta själv på pottan alla gånger för att ingen har tid med henne. På lördag ska hon och jag gå på teater, antagligen tillsammans med hälften av Suras småbarnsföräldrar. Hon är så skön, fixar och donar med sina väskor. I morse var hon i köksskåpen och lånade bunke och lite annat för att hon skulle baka en kaka. Hon står med tröja, förkläde, bakmössa, strumpor och en naken stjärt och sjunger om pippi som bakar. "Kliv inte i degen herr Nilsson!" skriker hon argt. Min lilla stora kärlek. Hon är så klok.

söndag 4 oktober 2009

Helg.

Vi har haft en bra helg och i eftermiddags så började Markus prata om nästa helg. Redan. Lördagen är min och söndagen är hans. Jag vet inte vad jag ska göra. Han vill fiska. I morgon är det dagis och efter det så ska jag och Tilde gå på en långpromenad. Nu börjar jag skämmas över allt överblivet som hängt kvar efter graviditeten. Rutinen är det enda jag behöver få in, sen gör det ju inte ens ont längre.