När jag ändå är igång med barnprat..

Vår lilla Tilde som inte säger mycker mer än flasklock har börjat smaka lite på ord. Med smaka menar jag alltså något mer än "nänäännä" som betyder allt i princip för det är det enda hon säger förutom "pappa". Igår frågade jag henne vad Mandy heter och pekade på Mandy varpå Tilde sa: "Mäbä" alltså, klart och tydligt Mandy. Hon har idag sagt det flera gånger, för att visa att hon verkligen menar Mandy när hon säger det. Efter det frågade jag vad hon själv heter och hon svarade då: "Ile" också det glasklart. Hon har säkert vetat hela tiden, problemet att vi inte frågat ännu helt enkelt. Vi tråkföräldrar har ju bara tjatat om den där förbaskade lampan som hon bara pekar på och säger: "nänänä". Nåväl, mindre om lampor, mer om viktiga storasyster helt enkelt.

En treårings samtal med sin mamma.

Det hela börjar med att vi ser en godisreklam klockan 17.30 en måndag. Mandy säger:

"-Mamma, jag vill ha godis!"
"-Idag är det måndag, då äter man ju inte godis."
"-Jo, det gör man. Det har min mamma sagt!"
"-Men jag är ju din mamma?"
"-Jag har en TILL MAMMA faktiskt!"
"-Jaha, var då?"

Mandy funderade länge och kom nog på att det inte var lönt diskutera mer. Efter tio minuter säger hon:
"-Jag kanske har henne i garderoben."

Jag skulle ju vilja veta vilket kvinnfolk som går här mer :D

Varning för känsliga.

Idag var det lite dåligt väder så jag och damerna åkte bil till dagis. Det började med att Tilde ställde till en scen och ville inte följa med mig hem igen. Mandy gick glatt in. Förståeligt. När jag körde upp på vår uppfart såg jag en liten mus som gick rakt över vår garageuppfart. Den är grusad så den gick långsamt och liksom lite sävligt, inte kvickt. Jag hade 10 meter kvar till musen när jag såg den och bromsade in för att den skulle kunna gå över. Efter ett par sekunder ser jag att det inte alls är en mus, utan en groda som liksom gick bland stenarna. I en tiodels sekund var jag helt tillfreds med mina iakttagelser tills jag helt hade stannat bilen. Då såg jag att det inte heller var en groda utan en enorm kärrspindel modell gigantisk som var ute på promenad. Den var 10-12 centimeter mellan tårna i diameter och en riktigt tjock en. Det var helt bisarrt! Jag är absolut inte rädd för spindlar och brukar få ställa upp som utkastare men den här var ingen insekt. Det var ett litet djur. Hade han eller hon haft lite intelligens så hade han eller hon garanterat haft ett eget postnummer. Det är inte varje dag som man möter naturen så nära, även om det är i närheten av ens eget hem.

En produktiv dag.

Måndagar kan vara bra dagar. Klockan 8.30 gick hela familjen till dagis. Vi vinkade av Mandy som välkomnades av Linnéa. Vi har sedan dess gått non stop och uträttat många ärenden. På banken sa tanten att vi fick lägga om lånen vilket gjorde stor skillnad på vårt bolån nu. Vi fick en väldigt trevlig ränta och bra villkor. Vi luskade dessutom ut den summa som byggts upp under våra tre år här i huset i överskott. Det var en mycket trevlig summa, ungefär dubbelt så hög som jag trodde.

Vi firade lite och kilade över till IKEA för impulshandling och ikväll har jag satt ihop vår sko-/TV-hylla. Vi fluktade lite på soffor också men insåg att vi nog väntar till de värsta kladdåren är över. Vår Nikkala får hålla i sig ett tag till, stackarn. Det blir nog suveränt när IKEA öppnar på Erikslund :D

Avundsjuk.

Jag älskar verkligen mitt arbete. Det är stimulerande, lärorikt och innehåller många intressanta personer både i personalgruppen och som mina kunder. Jag skulle inte byta bort mina behövande ungdomar mot allt i världen. Ändå kan jag inte låta bli att känna ett sting av avundsjuka när andra berättar om sina första dagar som högskolestudenter. Jag hade ett sånt härligt studentliv, dagtid alltså. Jag bestämde när jag skulle vara aktiv och när jag inte skulle vara det. Maximum var två föreläsningar i veckan och detta på två och en halv timme per tillfälle. Man blir så klok! Man har så många kvalitativa möten med den akademiska världen att man kan bli slut i kroppen av bara tanken.

Hur många examen får man ta? Jag misstänker att jag inte har satt min fot för sista gången på högskolan faktiskt. Jag hoppas verkligen inte det ialla fall.

För övrigt: karatefylla på lördag!