Tand.

Den yngsta har fått sin första tand nu, det är lite spetsigt och lite gnälligt. Vi firade påsk hos tokiga Vidmans eftersom hälften av släkten inte kan under påskhelgen. Istället blir det ordentligt med Rudgård/Nehrenheimspåsk istället.

Ikväll har jag tittat på Millenium, ryst av välbehag till Edward och Bella och nu ska jag sova. Trots att jag vet att den lilla sparven vaknar stup i kvarten så är det skönt att vara uppe och strosa på kvällarna.

Längtar efter våren..

Eller vad säger man? Är det verkligen samma vår som kommer varje år så att man kan benämna den "våren" liksom. Jag föredrar nog att säga att jag längtar till det blir vår i obestämd form.

Idag har vi pyntat med påskris. Det blev en succé, precis som jag trodde. Nu är det så härligt att vara hemma. Alla har mer energi, huset börjar bli trevligt att bo i, till skillnad från då vi knappt orkade eller hann dammsuga. Förhoppningsvis håller den här känslan i sig hela Markus pappaledighet, det vill säga till november.

Klockan är bara 20.40 men jag ska hoppa i säng nu. Någon liten tarm höll oss vakna inatt av någon anledning.

Snitsen.

Japp, nu har jag fått in snitsen på att paketera kläder, ta emot betalningar och skicka med posten. Tradera is the shit! :D

Skiftbyte.

Nu har skiftbyte skett i föräldrafabriken. Jag var på jobbet för första gången igår, det var så härligt! Jag kunde gå in i ett annat rum utan att någon annan började gråta eller ville bli upplyft. Det var trevligt att träffa alla jobbarkompisar igen och jag måste säga att det är lite som att tiden stått stilla. Något nytt ansikte bland barnen och personalen men generellt likadant. Ah.. Jag känner mig som en människa igen.

Vad hände?

Trots att februari är den kortaste månaden så kändes det som den längsta. Nu är den dock äntligen över. Vi har hunnit med att fira en treåring och haft kalas några gånger om här hemma. Hon verkar väldigt nöjd över drivor med Hello Kittysaker som trängs på hyllorna här hemma. Hon är dessutom mitt i den djupaste treårsfasen, på gott och ont. Hon har så många idéer och så många tankar. Jag älskar att kunna diskutera och berätta saker för henne. Ibland råkar man dock bli kvar på vissa avdelningar i affärer väldigt länge; läs lika-länge-som-det-tar-för-ett-utbrott-att-pågå. Men vad otroligt skönt det är att hon börjar bli stor, lillskiten :D

Jag läste lite snabbt igenom mitt förra inlägg och inser vad snabbt saker ändras. Tilde har de senaste två veckorna varit en helt annan person än den som står beskriven i mitt senaste inlägg den 18:e februari. Hon har börjat använda rösten även om hon inte är någon pladderunge som Mandy var så är det oftast något ljud som kommer ur henne. Den stora förändringen är dock att hon verkar helt ha släppt separationsångesten. Nu kryper hon i så hög hastighet och går med gåvagnen så hon inte själv är så begränsad av avstånd. Hon har visserligen krypit i drygt två månader men nu är det fart på det också. Vi har börjat se ljuset i tunneln.. idag har det droppat från taket som den ljuvaste vårfloden. På måndag börjar jag jobba och snart är sommaren här.

Jag måste dock säga att jag nog trivs lite med mörkret två andra anledningar; Edward Cullen och Isabella Swan. Jag läser alltså Twilightserien och är nu på den tredje boken. Jag blir så uppslukad att tiden knappt finns! I natt lade jag ifrån mig boken vid halv ett och Tilde vaknade glatt 5.12 men jag fick ju skylla mig själv. Det är det värt. Passionen, kärleken och äventyret gör att man helt enkelt inte kan lägga ifrån sig boken. Tonårssnusk! :D I love it!

Ett barn.

Jag tänker inte skriva några fula ord, fastän jag bra gärna vill. De senaste veckorna har varit en pina att umgås med vår yngsta förmåga. Är hon inte i famnen på mig, så gnälls det dagarna i ända. Jag lyfter upp, kånkar och bär så mycket som jag bara kan. Jag tror på att barn blir trygga av att kunna välja att vara hos en förälder och sen våga ta steget ut i livet. Men ibland räcker man inte till. Man räcker till ett sånt där barn, sen tar det slut. Det finns plötsligt ingen tid eller plats för någon som också alltid är van att kunna välja som Mandy. Hon är så duktig, Mandy! Trettioelva gånger om dagen får hon höra: "Jag kommer, jag ska bara ta upp/fixa blöja på/trösta Tilde" och så får hon vänta. Och vänta. Och vänta. När Tilde var spädis så löste jag problemet genom att springa omkring med Tilde som hängde och slängde. Problemet är nu att hon är för stor för att kunna hållas i samtidigt som man torkar 3-årig stjärt, hjälper med pussel eller lägger upp mat. Ligger T dessutom och sover så kan man vara ganska säker på att hon vaknar av vårt småprat och nedlagd vill hon absolut inte bli. Nu tänker ni; "Har hon ont någonstans?" vilket jag gissar på att hon inte har, inte så mycket att man behöver skrika i högan sky tills mamma tar upp en. Hon har nog lite ont i munnen av tandsprickning och sådant, men nu börjar det handla om veckor för att kanske gissa på någon månad som hon haft samma beteende. Jag förstår att Mandy börjar bli trött på henne.

Nej, det tröstar inte mig att säga: "Det går över, det är en sån kort period. Håll ut." Just nu så är det så här och jag tycker inte att det är enklare för att jag mitt uppe i det. Det finns inget annat som jag vill göra, jag behöver inte ha egentid just nu. Jag behöver inte åka hem till någon och fika i flera timmar för jag vet att det dagen efter går i samma spår. Det är som en kliande sjukdom, man får lite smärtstillande för stunden sen är man åter in i verkligheten. Jag längtar ut.

Award.

Jag brukar inte köra såna här awards men nu såg jag att jag fått en av fraidi så jag kör väl.

Den för med sig lite förpliktelser, som Frida skrev.

1. Kopiera awarden på din blogg (check!)
2.Länka till personen som gett dig awarden (check!)
3.Berätta 7 intressanta fakta om dig själv! (Gört nedan.)
4. Välj ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till (Jag länkar till två, det får duga)
5.Länka till deras bloggar & informera om awarden (...)

Sju intressanta fakta alltså..

1. Jag trivs med mitt jobb! Så in i norden, måste jag säga. Det medför ju lite att jag, så som det verkar nu inte har några alls planer på att fixa något systemutvecklarjobb trots 3,5 år på högskolan för min fil.kand. Systemutveckling är tråkigt!

2. Jag har tvångstankar om siffror. Ibland måste jag titta på en digital klocka tills den slår om.Jag kommer ihåg Lena Claessons telefonnummer när hon bodde mitt emot oss när vi var barn. Jag lägger märke till registreringsskyltar och kan Johannas pappas 9-5:a som han sålde för flera år sedan. Intressant vetande? Vet inte. Det är dock bättre nu än för några år sedan.

3. Jag städar hälften så många gånger i veckan som jag borde. Hundhåren älskar vårt hus.

4. Jag längtar efter en bättre ekonomi efter föräldraledigheten som gör att vi kan resa lite. Jag har tröttnat på Sveriges skitväder rent ut sagt.

5. Jag älskar Milleniumtrilogin. Mest Lisbeth Salander.

6. Jag är sugen på en shoppingrunda i Sthlm men se nr. 4. Ekonomin är störd :D

7. Jag är trött på att bära omkring på en unge hela dagarna. Nej, jag gillar inte att bygga med lego heller. Jag vill vara lite galen istället.

Hörni, ni som är manade.. kör awarden.

Najs.

Idag har jag bara ett najsinlägg. Lite inspirerad av Frida helt enkelt. Jag gick upp med kottarna vid 7, Markus for till jobbet. När han kom hem drog han och damerna till farmor och farfar. Kvar blev jag med lite städning, lite Jennytid med Josefine och senare med Jennie. Det var fem timmar av bara personen Jenny. Klockan fem kände jag mig mätt på att vara ensamJenny. Då åkte jag och kramade lite på damerna. Mandy var otroligt trött men höll ut ett par timmar till för precis efter mig kom farbror Patrik, farbror Micke och plast-faster Sara. Den största bonusen var Tila, farbror Mickes fina schäfer som blev väldigt populär. Pappa Markus sa att vi inte alls behövde köpa en till hund. En kanin blir det nog ialla fall.

Nej! Visst kan jag klämma in en bajs också. Min lilltå är antagligen bruten. Den är svullen, blå och gör vansinnigt ont. Jag tycker lite synd om mig själv.

Jag sörjer.

Alla mammor har dåligt samvete, ofta hela dagarna för det ena eller det andra. Antingen jobbar man får mycket, för lite eller inte alls. Man kanske umgås för lite eller för mycket med sina barn. Det sistnämnda kanske låter konstigt att ha dåligt samvete över men alla som haft ett eller en skock med ungar vet att man längtar ut då och då. I mitt fall så börjar det bli något som jag funderar på hela dagen. Jag längtar ut till något, att vara lite Jenny istället för att vara mamma-Jenny med bindestreck mellan. JÄMT. Bebin är bara sex månader och ändå känns det redan som om jag varit hemma alldeles för länge. Det beror inte på henne över huvud taget tror jag. Det är full rulle på henne, hon kryper, ställer sig upp mot saker men är fortfarande näst intill knäpptyst i sin framfart. Hon är nöjda bebin nu, gillar att vara med och göra allt. Åka bil, åka vagn och vara med i köket. Men jag tycker ju om att åka bil, vara ute och gå och vara i köket alldeles själv. Det är hemskt att säga det, men nu har jag nedräkning av dagarna tills den dag som Markus tar över. Jag kommer ut, jag har ensamtid men jag vill att Markus ska vara hemma när jag har ensamtid. Jag vill att Markus ska vara hemma, vara nöjd och bara skrota hemma med kottarna. För jag tror att han kommer må bra av det och jag kommer att må bra på mitt jobb bland alla andra icke-mammor som är där för att göra sånt som man gör på jobbet. Jag vill inte minnas tillbaka på föräldraledigheten och känna bitterhet eller obehag men nu är det verkligen dags för skiftbyte i blöjbytarfabriken.

Så, där var min bekännelse.

Jennytid.

Idag har vi haft kusin Hedda på besök. Nu ligger tjejerna utslagna i sängen efter ett stojigt bad och lite bebislekar. Ute är det -23 grader och mina händer har ett växande antal självsprickor. Det är inte roligt med bitande kyla, självsprickor och tappra försök att vara hygienisk och tvätta händerna efter alla toabesök, blöjbyten och matstunder. Nej, jag längtar till varmare väder, åtminstone -5 skulle vara guld.

Snart är det väl ändå sommar..?