Vad hände?

Trots att februari är den kortaste månaden så kändes det som den längsta. Nu är den dock äntligen över. Vi har hunnit med att fira en treåring och haft kalas några gånger om här hemma. Hon verkar väldigt nöjd över drivor med Hello Kittysaker som trängs på hyllorna här hemma. Hon är dessutom mitt i den djupaste treårsfasen, på gott och ont. Hon har så många idéer och så många tankar. Jag älskar att kunna diskutera och berätta saker för henne. Ibland råkar man dock bli kvar på vissa avdelningar i affärer väldigt länge; läs lika-länge-som-det-tar-för-ett-utbrott-att-pågå. Men vad otroligt skönt det är att hon börjar bli stor, lillskiten :D

Jag läste lite snabbt igenom mitt förra inlägg och inser vad snabbt saker ändras. Tilde har de senaste två veckorna varit en helt annan person än den som står beskriven i mitt senaste inlägg den 18:e februari. Hon har börjat använda rösten även om hon inte är någon pladderunge som Mandy var så är det oftast något ljud som kommer ur henne. Den stora förändringen är dock att hon verkar helt ha släppt separationsångesten. Nu kryper hon i så hög hastighet och går med gåvagnen så hon inte själv är så begränsad av avstånd. Hon har visserligen krypit i drygt två månader men nu är det fart på det också. Vi har börjat se ljuset i tunneln.. idag har det droppat från taket som den ljuvaste vårfloden. På måndag börjar jag jobba och snart är sommaren här.

Jag måste dock säga att jag nog trivs lite med mörkret två andra anledningar; Edward Cullen och Isabella Swan. Jag läser alltså Twilightserien och är nu på den tredje boken. Jag blir så uppslukad att tiden knappt finns! I natt lade jag ifrån mig boken vid halv ett och Tilde vaknade glatt 5.12 men jag fick ju skylla mig själv. Det är det värt. Passionen, kärleken och äventyret gör att man helt enkelt inte kan lägga ifrån sig boken. Tonårssnusk! :D I love it!