Dag 03 - mina föräldrar.

Zarah och Ingemar. I vått och torrt, numera mormor och morfar <3 (Bilden är från 1974. De är 23 respektive 26 år gamla.)

Dag 02 - Min första kärlek.

Jag har väldigt dåligt minne från min barndom så här fick jag tänka till ordentligt. Jag har inga minnen av någon speciell från låg- eller mellanstadiet utan jag var nog mest kär i de som de andra tjejerna var kära i. Observera "de". På den tiden kunde man ju ha flera utan att någon tittade snett på en.

4 oktober 1994 snöade det första gången för säsongen och den dagen träffade jag Erik. Vi hängde i en lekpark en hel dag och kväll tillsammans med Johanna och Tobias. Ack, jag var så kär. Det höll i tre månader. Han var väldigt allergisk mot mina djur, det hade aldrig fungerat i längden alltså :D

Presentation dag 01.

Jag heter Jenny Vidman, föddes Rudgård troligtvis en solig dag i maj 1981. Jag är uppvuxen i en skyddad värld av villor och äktenskap. Min första skilsmässa kom jag i kontakt med runt 1992, då min kompis Lenas föräldrar skilde sig. Jag lekte med barnen på gatan och började på Brandthovdaskolan 1988. Jag tyckte och tycker fortfarande mycket om skolan och har haft ganska lätt för mig. Jag är ingen superstjärna men jag har läshuvud och gillar att lära mig nya saker. Mina stora intressen på den tiden var gnagare av alla dess slag och jag började ha kaniner tillsammans med min syster Emma. I samma veva började jag träffa alla mina tjejkompisar som fortfarande är my ladies, någonstans 13-14 års ålder. Jag började på Viksäng 1994 eftersom mina kära föräldrar inte ville ha mig på Skiljebo, träffade Johanna och senare gymnasiet på Rudbeck (1997) tillsammans med henne. I samma sväng som jag träffade Johanna, började jag på scouterna på Hamre. Där spenderade jag väldigt mycket tid, blev kär i några av gossarna och har fortfarande kontakt med hälften av staben. Jag hade fortfarande gnagare av varierande art, faktiskt ända fram till 2006 då de sista råttorna lämnade jordelivet. Vi har inte haft smådjur för sista gången, det ska gudarna veta. I min ägo har det passerat råttor, möss, ökenråttor, kaniner, illrar och nu till sist hundar. Vårt hundliv började med Engla, 2003. Hon var då 12 veckor och hon gav mig mina första grå hår. Milla kom sommaren 2004 och det var inte kärlek vid första ögonkastet mellan dem kan man väl säga. Eftersom Milla kom från en trasig bakgrund och med en kronisk sjukdom så omplacerade vi Engla hösten 2007. Nu har vi bara Milla a.k.a. Musen kvar. Hon har addisons sjukdom, en sjukdom som gör att hennes binjurebark inte producerar kortison naturligt utan hon får två piller varje dag året runt.

Nu, vid 29 års ålder har jag hunnit med 180 högskolepoäng på Mälardalens Högskola och har en kandidatexamen i systemutveckling. Det var en härlig tid i mitt liv, mycket fritid och självbestämmande men när högskolan var över så tyckte jag inte att systemutvecklingen var så rolig. Jag vill arbeta med människor. När jag i oktober 2008 blev erbjuden arbete med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hade jag ingen aning om att jag skulle gilla det så mycket. Det är så häftigt att umgås med dessa personer, på gott och ont. Jag hoppas att jag aldrig tröttnar på det!

Jag och Markus träffades för första gången 1998, vi hamnade på samma fest. Markus slickade mig på kinden och kärleken var INTE ett faktum. Tiden gick, vi festade tillsammans ibland och hade partners på varsitt håll i några år innan vi träffades i början av 2002. Vi gifte oss 18 mars 2006, fick Mandy 2007 och Tilde 2009. Nu bor vi i Surahammar i ett stort fint hus, halvvägs till norrland.

Jag tänker inte beskriva mig själv som person. Jag vet ärligt inte hur jag ska presentera mig själv för att ge er en rättvis bild. Jag är ibland för ärlig, för lat för att komma med omskrivningar och kan nog uppfattas som lite besvärlig och rakt-på-sak-ig. Jag älskar att vara spontan men jag fungerar bäst när allt är planerat. Jag tar hellre väldigt mycket tid på mig att göra saker än att hoppas på att saker löser sig självt. Jag känner mig oftast positiv, har aldrig drabbats av depression och tycker mig se ljuspunkter i det mesta.

På återseende, i morgon tar vi den första kärleken..

30 dagar.

30 dagars bloggande

Fraidi har uppmärksammat ett roligt tema i bloggen. Lite lära-känna-mig-tema. Jag hänger på. Nån annan som är sugen? Jag startar nu!

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Förtydligande: Man skriver alltså ett inlägg per dag med ovanstående tema.

Ett inställt möte.

Jag och min kollega fick vända i dörren hos barnhabiliteringen i Västerås efter det att mötet blivit inställt. Sandra åkte hem och jag gjorde stan. Jag besökte hälla, köpte lite mammatrivsel och i längden pappatrivsel också i form av nya underkläder och en tröja på rean. Jag är inte sams med tröjan ännu, den är fel för min kroppsform men tanken är ju att min kroppsform ska bli aningen mer slimmad så tröjan stannar. Kvällen på jobbet blev lugn, jag gillar verkligen stället. Jag gillart allt nu. Livet flyter. Jenny är nöjd. Kroppen är full med marabou mjölkchoklad.

Ett nytt inlägg.

Jag skrev ett nytt inlägg för ett par dagar sedan, men allt försvann och med det även lusten att skriva om det. Egentligen borde jag straffa alla för att det ibland inte fungerar och detta tar mer energi från mig än vad bloggen tillför. Nu är ju inte detta ert fel så jag försöker igen.

Några bra saker:

- Nygjord rabarberkräm som jag och Mandy gjorde igår. Det råkade bli 15 portioner.
- TVÅ nöjda dagisbarn. Tildes inskolning har börjat, alla verkar nöjda.

Nu har mamman te och ska göra internet osäkert.

Mat.

Ge mig mat. Idag fortsätter vi med morötter, loka och te. De känns som evighet, de här dagarna innan sockersuget ger med sig.

Surar.

Det som poppar upp i huvudet.

Väldigt ofta tänker jag på sådant som jag skulle vilja skriva i min statusuppdatering på facebook. Jag hejdar mig allt som oftast och tänker att det är onödig information för de flesta. Istället slänger jag ut det här, lite utsållat men ändå mer än vad facebook tål.

Idag har det varit:

* "Mat, jag vill ha mat. Jag är hungrig. Ge mig mat."
* Vi gick till affären och köpte morötter (se punkten ovan).
* Nej, jag struntar i hur duktiga alla varit idag med tvätten, jobbet, maken/sambon, hur kära de är i just den personen eller hur underbara barnen är. Jag har jobbat 8 dagar i rad och är djävulskt trött. Det är min man också, för han har ensam rott skeppet.
* Mat. Jag har gått upp i vikt och det känns. Jag är sockersugen jämt och jag behöver loosa fem kilo. Minst. Sockret är enkelt, kilona blir svårare och svårare.

Jag återkommer för fler statusuppdateringar.

Prinsessor i långa rader!

Mandy är en tjej. Det är inget man missar kan man väl säga. I går var vi i stugan och granndamen, Anne, hade gjort prinsesskronor av toarullar, glitterlim och resår. I morse trollade jag fram vad vi hade i princip för min dotter fick ett akut behov av en ordentlig prinsesskrona så där framåt söndagsmorgonen. Den första kronan blev en vanlig toakrona med lite gul tuschfärg och fullproppad med små diamanter (ÄKTA!), små foamklistermärken av glitterhjärtan och resåren snodde jag från ett par urvuxna strumpbyxor. Begäret blev stillat för ett ögonblick. Till detta snodde jag ihop kjol och en liten mantel av våra gamla bröllopsdukar av spets och även där ett par gamla resårer av strumpbyxor.

Vid veckohandlingen så inhandlades det guldpapper och riktig resår. Nu börjar storproduktionen och den första blev en riktig guldkrona med kräftconfetti på :D Attans, snabbt blev jag händig och hon är så nöjd! Min primadonna har störtat med huvudet före rakt in i en riktigt jobbig trotsålder. Hon är så arg, så arg. Hon börjar gråta fast hon själv säger mellan snyftningarna att hon inte vet varför hon gråter och att hon bara vill ligga kvar i sängen för annars börjar hon bara gråta. Usch, hon har det verkligen inte lätt nu.

Lillasyster har det lättare. I helgen utvecklade hon ett språk. Nu pratar hon hela tiden om allt. Fantasiord. Blaj-blorra-koka-lola-leja-luuuul.

Skattjakt.

Idag var det stugdag med mormor, morfar, morbror Ville, Hedda och Malte. Till alla barnens stora lycka var Emmi hos sina morföräldrar också så de lekte allihop. Efter maten gick vi på skattjakt där Ville tidigare lagt ut tre kryss och jag hade ritat en skattkarta. Vi sa ingenting utan knallade ut i skogen som vi brukade. Barnen blev ganska paffa när vi trollade fram kartan och sa att Sjörövar Fabbe givit den till oss och att de måste leta rätt på skatterna. Tre lysande vita kryss låg en bit från stigen och vi hade sen tre små barn som inte riktigt kunde smälta att Fabbe gömt godispåseskatter ute i vår skog. Märkligt det där :D