Vår!

Halva min arbetsgrupp har varit på miljöutbildning idag. En otroligt intressant föreläsning av Helene Järvinen från WSP (http://www.wspgroup.se) om den globala uppvärmningen, klimatförändringar och avfallshantering. Många av mina arbetskamrater tycker att miljöutbildning är överskattat och var tveksamma till den men jag tyckte den var på tok för kort. Jag älskar att lyssna på eldsjälar. Hon berättade i slutet av sin föreläsning om Björn Söderberg som åkte till Nepal och startade företag som med den fattiga befolkningen som anställda, återvann papper och tillverkade julkort. En helt fantastisk entreprenör som jag lusläste lite om nu på kvällskvisten. Om alla vore som han.. (http://www.fairenterprise.net/)

Tyvärr avslutades utbildningen av en stackars and som flög in i skywalken mellan Aros Congress och Punkt och blev liggandes. Jag blev helt bestört och drog nedför trapporna för att hjälpa den och fick till min stora lycka se att den skakade lite på sin näbb och flög vidare.

Summan av min dag var nog ändå att jag saknar min akademiska värld. Jag tycker om att lyssna på folk som vill säga mig något om den här världen. Dagen var helt okej ialla fall. Mina påskliljor blommar och idag gick jag utan jacka på stan. Det var härligt!

Skärpning, fru Vidman!

Nu får jag skärpa till mig. Jag sa till mig själv att jag skulle skriva lite oftare men här har jag genast gått och latat till mig. Min senaste bortförklaring är väl att jag jobbat järnet under helgen och måndagen. Den tid som finns över får damerna och soffan efter deras läggningstid.

Näst på schemat ligger sömn. I morgon ska vi tvätta båten på landet!

För övrigt ser vi fram emot Heddas och Maltes besök på fredag. Mamma, pappa, mormor och morfar ska på doktorsfest. Mamma Nehrenheim ska visst bli doktor. Vi kommer mest att äta godis och kanske hoppa lite i sängen!

Påsk.

Igår firade vi syster, hon blev en ganska ojämn ålder som egentligen inte var värd att nämna. Hon sa själv något i stil med att man längtar till den stora 30-årsfesten och födelsedagarna därefter är bara en påminnelse om att man går åt fel håll. Jag kan nog förstå vad hon menar.

Idag har vår stora treåring varit på besök hos tandläkaren. Hon visade duktigt upp alla sina 20 tänder och de var finfina. Hon har fint bett och fick en ring och ett klistermärke för besväret. Pappan fick en snabb lektion i något vi föräldrar redan har hört de senaste åren eftersom vi båda har besökt tandläkaren flitigt. Vi gläds åt att det är gratis för kottarna :)

Nu har vi tagit påsk. Det är ljuvligt!

Tand.

Den yngsta har fått sin första tand nu, det är lite spetsigt och lite gnälligt. Vi firade påsk hos tokiga Vidmans eftersom hälften av släkten inte kan under påskhelgen. Istället blir det ordentligt med Rudgård/Nehrenheimspåsk istället.

Ikväll har jag tittat på Millenium, ryst av välbehag till Edward och Bella och nu ska jag sova. Trots att jag vet att den lilla sparven vaknar stup i kvarten så är det skönt att vara uppe och strosa på kvällarna.

Längtar efter våren..

Eller vad säger man? Är det verkligen samma vår som kommer varje år så att man kan benämna den "våren" liksom. Jag föredrar nog att säga att jag längtar till det blir vår i obestämd form.

Idag har vi pyntat med påskris. Det blev en succé, precis som jag trodde. Nu är det så härligt att vara hemma. Alla har mer energi, huset börjar bli trevligt att bo i, till skillnad från då vi knappt orkade eller hann dammsuga. Förhoppningsvis håller den här känslan i sig hela Markus pappaledighet, det vill säga till november.

Klockan är bara 20.40 men jag ska hoppa i säng nu. Någon liten tarm höll oss vakna inatt av någon anledning.

Snitsen.

Japp, nu har jag fått in snitsen på att paketera kläder, ta emot betalningar och skicka med posten. Tradera is the shit! :D

Skiftbyte.

Nu har skiftbyte skett i föräldrafabriken. Jag var på jobbet för första gången igår, det var så härligt! Jag kunde gå in i ett annat rum utan att någon annan började gråta eller ville bli upplyft. Det var trevligt att träffa alla jobbarkompisar igen och jag måste säga att det är lite som att tiden stått stilla. Något nytt ansikte bland barnen och personalen men generellt likadant. Ah.. Jag känner mig som en människa igen.

Vad hände?

Trots att februari är den kortaste månaden så kändes det som den längsta. Nu är den dock äntligen över. Vi har hunnit med att fira en treåring och haft kalas några gånger om här hemma. Hon verkar väldigt nöjd över drivor med Hello Kittysaker som trängs på hyllorna här hemma. Hon är dessutom mitt i den djupaste treårsfasen, på gott och ont. Hon har så många idéer och så många tankar. Jag älskar att kunna diskutera och berätta saker för henne. Ibland råkar man dock bli kvar på vissa avdelningar i affärer väldigt länge; läs lika-länge-som-det-tar-för-ett-utbrott-att-pågå. Men vad otroligt skönt det är att hon börjar bli stor, lillskiten :D

Jag läste lite snabbt igenom mitt förra inlägg och inser vad snabbt saker ändras. Tilde har de senaste två veckorna varit en helt annan person än den som står beskriven i mitt senaste inlägg den 18:e februari. Hon har börjat använda rösten även om hon inte är någon pladderunge som Mandy var så är det oftast något ljud som kommer ur henne. Den stora förändringen är dock att hon verkar helt ha släppt separationsångesten. Nu kryper hon i så hög hastighet och går med gåvagnen så hon inte själv är så begränsad av avstånd. Hon har visserligen krypit i drygt två månader men nu är det fart på det också. Vi har börjat se ljuset i tunneln.. idag har det droppat från taket som den ljuvaste vårfloden. På måndag börjar jag jobba och snart är sommaren här.

Jag måste dock säga att jag nog trivs lite med mörkret två andra anledningar; Edward Cullen och Isabella Swan. Jag läser alltså Twilightserien och är nu på den tredje boken. Jag blir så uppslukad att tiden knappt finns! I natt lade jag ifrån mig boken vid halv ett och Tilde vaknade glatt 5.12 men jag fick ju skylla mig själv. Det är det värt. Passionen, kärleken och äventyret gör att man helt enkelt inte kan lägga ifrån sig boken. Tonårssnusk! :D I love it!

Ett barn.

Jag tänker inte skriva några fula ord, fastän jag bra gärna vill. De senaste veckorna har varit en pina att umgås med vår yngsta förmåga. Är hon inte i famnen på mig, så gnälls det dagarna i ända. Jag lyfter upp, kånkar och bär så mycket som jag bara kan. Jag tror på att barn blir trygga av att kunna välja att vara hos en förälder och sen våga ta steget ut i livet. Men ibland räcker man inte till. Man räcker till ett sånt där barn, sen tar det slut. Det finns plötsligt ingen tid eller plats för någon som också alltid är van att kunna välja som Mandy. Hon är så duktig, Mandy! Trettioelva gånger om dagen får hon höra: "Jag kommer, jag ska bara ta upp/fixa blöja på/trösta Tilde" och så får hon vänta. Och vänta. Och vänta. När Tilde var spädis så löste jag problemet genom att springa omkring med Tilde som hängde och slängde. Problemet är nu att hon är för stor för att kunna hållas i samtidigt som man torkar 3-årig stjärt, hjälper med pussel eller lägger upp mat. Ligger T dessutom och sover så kan man vara ganska säker på att hon vaknar av vårt småprat och nedlagd vill hon absolut inte bli. Nu tänker ni; "Har hon ont någonstans?" vilket jag gissar på att hon inte har, inte så mycket att man behöver skrika i högan sky tills mamma tar upp en. Hon har nog lite ont i munnen av tandsprickning och sådant, men nu börjar det handla om veckor för att kanske gissa på någon månad som hon haft samma beteende. Jag förstår att Mandy börjar bli trött på henne.

Nej, det tröstar inte mig att säga: "Det går över, det är en sån kort period. Håll ut." Just nu så är det så här och jag tycker inte att det är enklare för att jag mitt uppe i det. Det finns inget annat som jag vill göra, jag behöver inte ha egentid just nu. Jag behöver inte åka hem till någon och fika i flera timmar för jag vet att det dagen efter går i samma spår. Det är som en kliande sjukdom, man får lite smärtstillande för stunden sen är man åter in i verkligheten. Jag längtar ut.

Award.

Jag brukar inte köra såna här awards men nu såg jag att jag fått en av fraidi så jag kör väl.

Den för med sig lite förpliktelser, som Frida skrev.

1. Kopiera awarden på din blogg (check!)
2.Länka till personen som gett dig awarden (check!)
3.Berätta 7 intressanta fakta om dig själv! (Gört nedan.)
4. Välj ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till (Jag länkar till två, det får duga)
5.Länka till deras bloggar & informera om awarden (...)

Sju intressanta fakta alltså..

1. Jag trivs med mitt jobb! Så in i norden, måste jag säga. Det medför ju lite att jag, så som det verkar nu inte har några alls planer på att fixa något systemutvecklarjobb trots 3,5 år på högskolan för min fil.kand. Systemutveckling är tråkigt!

2. Jag har tvångstankar om siffror. Ibland måste jag titta på en digital klocka tills den slår om.Jag kommer ihåg Lena Claessons telefonnummer när hon bodde mitt emot oss när vi var barn. Jag lägger märke till registreringsskyltar och kan Johannas pappas 9-5:a som han sålde för flera år sedan. Intressant vetande? Vet inte. Det är dock bättre nu än för några år sedan.

3. Jag städar hälften så många gånger i veckan som jag borde. Hundhåren älskar vårt hus.

4. Jag längtar efter en bättre ekonomi efter föräldraledigheten som gör att vi kan resa lite. Jag har tröttnat på Sveriges skitväder rent ut sagt.

5. Jag älskar Milleniumtrilogin. Mest Lisbeth Salander.

6. Jag är sugen på en shoppingrunda i Sthlm men se nr. 4. Ekonomin är störd :D

7. Jag är trött på att bära omkring på en unge hela dagarna. Nej, jag gillar inte att bygga med lego heller. Jag vill vara lite galen istället.

Hörni, ni som är manade.. kör awarden.