Snö.

Nu kom snön och det med besked. Idag har jag skottat tre gånger men det syns inte nu. Alla tre bilarna har rastats någon gång under dagen av en eller annan anledning men snön ligger decimetertjock på rutorna så av det märks inget. Jag ville vara ute en sväng och skotta men jag tror inte att Mandy har ätit så bra på dagis för hon var hungrig och ville ha mellis direkt när vi kom hem. Sen sjunker man ju gärna låååångt ned i soffan och vid upptäckten att den nya DVD-spelaren kunde ta Madickenfilmerna så var motivationen att gå ut och pulsa i snön, som bortblåst. Jag tog ialla fall tillfället i akt att gå både till och från dagis idag med Tilde i Brio novan och Mandy bak på pulka. Båda damerna var väldigt nöjda. Milla däremot var inte så nöjd så hon fick åka på fällen under vagnen. Det är inte lätt att vara en spanjorska, född i förmodligen 30 graders värme och vara boende i norden. Idag var Mandys sista dagisdag inför jul och nyår. På torsdag är det julavslutning på öppna förskolan och det ska ätas gröt. Jag tror inte Mandy kommer att äta gröten så jag får fixa något väldigt gott åt henne istället.

På tal om gröt så utvecklar Tilde sina nya matvanor i rasande takt. När hon var på dagen fyra månader så provade vi gröt. Nu när hon är fem och en halv månader så äter hon gröt morgon och kväll med fruktpuré till och vi har nu börjat med matsmakisar. Gröten är otroligt populär och hon lärde sig väldigt fort hur mycket som ska in och hur man gör. Idag provade vi lasagne till lunch och visst var det gott men man ser att hon blir lite besviken över att det inte är gröt men man kan ju inte äta gröt hela dagarna. Det är fortfarande en konstig känsla att föra en sked mot en bebismun och den öppnar sig. Under hela Mandys uppväxt har jag sett folk som matar sina barn och tänkt: "Nehej, det där går inte." Fortfarande så kan jag räkna på mina tio fingrar de gånger jag fått mata henne. Dessutom äter hon inget i passerad form. Det är verkligen fascinerande hur olika det kan vara. Lilla Hildur är nöjdare än någonsin nu. Efter en rejäl portion gröt så sitter hon och skrålar på golvet tills det utbyts i gapskrik för att hon är trött. Hon är fortfarande helt utanför känslan gällande stadier av trötthet. Det måste tippa över kanten för att hon ska larma och då gör hon det så att hela Köpmangatan hör det.

Nej, klockan börjar närma sig tolvslaget och än är det inte nyår så nu ska det sovas! Godnatt Sverige.