Att vara småbarnsförälder.

Här kommer ett riktigt gnällinlägg. Det handlar bara om hur synd det är om mig och att alla är så dumma!

Idag har det varit en riktigt dryg dag. Tilde har ammat ungefär 3-4 gånger i timmen hela förmiddagen. Hon har sovit tre gånger á 15 minuter ungefär och klockan är 14.30. Hon är missnöjd och inget duger. Det är tur att jag har en riktigt glad 2,5 åring som älskar öppna förskolan och idag hade vi turen att Alice (och pappa Mattias såklart) var där :D Hemgången blev en mardröm, där och då bestämde jag mig för att träna Tilde stenhårt med flaska och ersättning så jag slipper kasta ut henne genom fönstret. Jag har ju fött upp en unge på de här tuttarna så det borde inte vara något fel men ibland får jag känslan av att hon inte blir mätt. Men nej, huvudanledningen till beslutet är att hon är ett lite mer krävande barn som behöver få en paus från sin mamma kanske en kväll så mamman och storasyster får göra något ihop utan bebin.

2 minuter senare.
När jag skrev texten ovan hör jag hur 2-åringen säger: "Nej, mamma. Jag ska INTE sova." med stark betoning på _inte_. "Jaja, säger jag bara." Hon får väl vara vaken tänker jag, det har hänt förut. Slänger sen ett öga på henne och upptäcker att hon sitter i sin röda fåtölj och sover med vindruvor i knät. Ganska sött, hon insåg väl att det var kört men försökte intala sig att det inte skulle sovas. Det måste ha gått på 2-3 minuter :D