Idag bestämde jag mig helt. Jag ska jobba till den 21:a juni, dvs till semestern tar vid och slipper havandeskapspenning och gafflande med FK. Vi har ny chef och han är med på noterna. Han är trevlig, pratar mycket och verkar vara en kille med mycket på G. Först lät han lite förvånad när jag sa att jag ville vara kvar en månad till, alltså till och med förlänga anställningen. I dessa tider ska man vara glad att man har en anställning över huvud taget. Det är mycket man ska vara glad över. Jag är glad över att jag är gravid, anställd, mamma, fru, matte, frisk, kry och inte vaggar fram alltför mycket. Jag är nästan glad över att ha en 2 åring som verkar ha kommit in i någon konstig utvecklingsperiod.

På fredag ska jag vara kusinvakt åt Hedda och Malte.