Surar.

På torsdag var det meningen att jag skulle tatuera in linnéan vid Mandys namn på armen och tiden var bokad för några månader sen. Jag ville ha kostnadsförslag och ringde därför upp tatueringsstudion i torsdags men fick inget svar. Jag provade några gånger under torsdagen och sen under de följande dagarna. I förrgår fick jag meddelandet av telias kundbesked att numret upphört och igår fick jag nog så idag avbokar jag tiden på studions meddelandecenter. Jag tror nämligen att jag kommer att stå där utanför studion och inte möta någon på torsdag. Jag är sur.

1000 saker.

Mellan dagislämning och jobbstart har jag tre timmar där jag bör pressa in ungefär 1000 saker som behövs göras. Steg 1 är att peppa mig själv till att göra det som är klokast att göra, för det blir svårare att göra det ju längre tid jag väntar med det. Det nyöppnade IKEA och flyttning av hallonbuskar ligger långt upp på "vill-göra-listan" men långt ned på "klokt-att-göra-listan". Dåligt.

Att vara bäst.

Måndag morgon, alla tre tjejerna gör iordning sig.

Mandy: -"Mamma, jag tycker att du är bäst."
Mamman: -"Jag tycker att du är bäst."
Mandy: -"Varför då?"
Mamman: -"För att du är Mandy."
Mandy: -"Jag tycker att du är bäst för du har nagellack."

Tårar.

Jag har slutat att gråta när jag ser Brad Pitt som Tristan, gråta vid sin brors grav i Höstlegender. Mina tårar rinner okontrollerat Edward lämnat Bella i New Moon och Lykke Li´s låt Possibility fyller rummet. Man kan känna hennes smärta.

There's a possibility
There's a possibility
All that I had was all I gon' get.
Mhmmm

There's a possibility
There's a possibility
All I gonna get is gone with your step
All I gonna get is gone with your step

So tell me when you hear my heart stop
You're the only one that knows
Tell me when you hear my silence
There's a possibility I wouldn't know

Know that when you leave
Know that when you leave
By blood and by me, you walk like a thief
By blood and by me, and I fall when you leave

So tell me when you hear my heart stop
You're the only one that knows
Tell me when you hear my silence
There's a possibility I wouldn't know
So tell me when my sigh is over
You're the reason why I'm close
Tell me when you hear me falling
There's a possibility it wouldn't show

By blood and by me, and I'll fall when you leave
By blood and by me, I follow your lead

Konversation onsdag morgon.

Mandy, 4 år.
Tilde, 21 månader.
Mamman, 30 år.

Mandy: -"Mamma, kom och hjälp mig!"
Mamman: -"Jag kan inte, jag är upptagen på toaletten."
Mandy: -"Är Tilde där?"
Mamman: -"Ja?"
Mandy: -"Kan du skicka henne till mig, genast!"
Mamman till Tilde: -"Vill du gå till Mandy, hon behöver hjälp?"
Tilde: -"MM!"
.
.
.
Mandy: -"Bra Tilde att du kom. Kan du dra upp min dragkedja?"
.
.
- VANSINNESUTBROTT -
.
.
.
Mamman: -"Jag kommer..."

Det är bra med syskon som man kan få hjälp av, men småsyskon kan ibland inte leverera.

VAB

Jag och Tilde är hemma idag för att titta på I drömmarnas trädgård och lite dåliga vuxenprogram. Jag garvade hejdningslöst nyss när jag fick se SJ:s nya reklam, den är verkligen humoristisk :D

Inför..

Inför Mandys 4-årsdag surfade jag runt lite och hittade detta som jag är övertygad om att hon kommer att älska. Vidare fixade jag lite pärlor och en sån där zhuzhu-hamster. Hon gillar sin som hon har, skarpt.

Ursäkta mig, surfning fortsätter nu..

Svettigt.

Som vanligt vaknar ettåringen klockan 05.00. Det var i och för sig snarare 04.54 men vem har ork att springa ned till sin make i köket på morgonen och fräsa sådana petitesser eller över huvud taget något om att sälja barnet? Undertecknad kanske har gjort det.

Make No.1. i den här världen tog ledigt en timme på morgonen så mamman fick somna om 06.30 till 07.30. När mamman vaknade var hon glad och hade lite mer tålamod än klockan 04.54. Morgonen börjar alltid med att den yngsta förmågan i huset röjer järnet. Hon är pigg, har kommit på det här med stolar så det gäller att vara med och helst i samma rum. Vid morgontoalett har mamman uppsikt över allrum och lekrum varpå hon hör ett krasch i lekrummet. Mamman frågar fyraåringen vad som händer och hon svarar: "Inget. Men Tilde är DUM!" Tilde är alltid dum nu för tiden, enligt Mandy. Ut ur rummet kommer Tilde med glasskärvor från en tavla som de klättrat upp på väggen och hämtat. De börjar kivas om glasskärvorna, har kottar i öronen och hör inte när mamman sitter på toaletten och skriker att de ska lägga ned skärvorna.

Det slutade ganska bra. Mandy fick ett centimeterstort snitt på underarmen. Hon är både gnällig och stolt över sitt plåster som det faktiskt inte ens är prinsessor på. Mitt mammahjärta börjar bli helt sargat, det klarar inte hur många infarkter som helst faktiskt. Jag är så trött. Trött på att vilja ha barnen på övervåningen när det är -22 ute för att det är kallt på golvet nere. Jag är trött på att behöva ha dem på 80 kvm övervåning istället för att hänga ute på gräsmattan som är 1000 kvm.

Fortsättning på måndagen..

.. ja, klockan 06.48 när jag skrev inlägget och vi varit vakna i 2,5 timme var ju inte morgonen över. Innan klockan 11 och dagisstart hade vi hunnit med både spontanklippning av Mandys hår (av Mandy själv) och nedrivning av vår hallspegel. Tilde lyckades slita bort den från väggen med en skruv. Jag hade inte så mycket kraft kvar, tur att vi fått en intressant kvinna som föreläsare i etikkursen. SKÖNT.

Karma?

Jag måste ha varit en björn under mitt förra liv, som sovit bort hela vintern och på så vis tycker väl någon att jag sovit ordentligt till detta liv. Natten mellan lördagen och söndagen fick barnen sova hos farmor så jag och Markus hade ett halvt dygn för oss själva. Vi åt ute och hade vuxensamtal. Vi somnade 23.30 och vaknade 10.00. Kanoners! Farmor rapporterade om sovande barn och de hade vaknat i lagom tid. Nu under måndagsmorgonen är vi åter tillbaka i tröttdimman. Mandy vaknade 04.35 och har varit vaken sen dess. Ni kan ju gissa om hon är på bra humör, så här 2,5 timmar senare. Markus avslutade dessutom den gnälliga natten och morgonen med att råka trycka på dörrklockan på väg ut så Tilde också vaknade av Millas skall. Ja, då är cirkusen igång!